RONI☆

Mamma ringde och lät helt förstörd i telefon, försökte vara stark för henne, men när hon sagt vad det gällde så hade jag inte mycket styrka kvar... Bamse var dålig, VÄLDIGT dålig, de var tvunga att åka till Norsholms djursjukhus med honom... Jag har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv... Jejja och Natta följde med, jag ville men skulle jobba... De åkte förbi här och jag kramade om Bamse, och viskade till honom att nu skulle han se till att bli bra, och att jag älskar honom.
Sedan var jag tvungen att samla mig för jag skulle till jobbet...
Tack och lov så var de flesta på jobbet väldigt förstående, dock inte alla...
När jag kommer ut i till Lillen i bilen när han skulle hämta mig försökte jag vara positiv, jag hälsade på honom och såg direkt på honom att något var fel, då började han gråta och sa: "Jag är ledsen..." men behövde han inte säga, jag förstod, Bamse var inte längre hos mig, jag skulle aldrig mer få krama honom, gosa med honom, leka med honom, gå ut och gå med honom, ALDRIG MER, och aldrig är en lång lång tid.
När jag kom hem pratade jag med mamma i telefon, och hon berättade om allt vetrinären sagt, och det var helt klart det bästa för Bamse, för han skulle inte ha blivit frisk. Jag sa att jag hade velat vara där, men hon och Jejja hade rätt, jag hade inte klarat det, jag hade inte sett det ur Bamses synvinkel, jag hade tyvärr varit för egoistisk för att låta honom försvinna från mig, och de gjorde ett bra val. Bamse har det bättre nu, men jag kommer alltid att sakna honom!

Idag skulle Bamse ha fyllt 9 år, så idag är allt lite extra jobbigt, brukade alltid köpa lite godis till honom och Dumle denna dag som en födelsedagspresent... Men idag ska vi åka och besöka hans minneslund.

Bamse - jag älskar dig lika mycket idag som när jag först såg dig, och det kommer jag alltid att göra!