RONI☆

i min dröm, med en kille som går i min klass...
Precis som i verkligenheten så var det snart Alla Hjärtans Dag och dessutom snart vår 3-års dag, därav sitter känslan kvar i mig... Och jag fattar inte, jag skulle aldrig vara otrogen mot någon och ännu mindre mot Gustav, älskar honom ju så mycket att det gör ont....
Minns egentligen inte varför heller... Vi började bråka, och han drog iväg och kom inte hem... Min syster försökte prata med honom, men det gick tydligen inte heller så bra... Verkade som om ingen annan förutom jag, han och min syster visste om det, och möjligvis personen som han åkte till, vem det nu var... ?
Jag var helt övertygad om att det var slut mellan oss, trodde att jag aldrig skulle få en chans att lösa upp vårt gräl, som jag inte ens minns vad det handlar om...
Jag antar att jag var så enormt sårad att jag sökte tröst... men varför hos en kille som jag knappt känner?! Men i drömmen kändes det som om jag kände honom, tror egentligen att det var någon annan, någon som jag känner sedan tidigare och som faktiskt stått mig nära, men i drömmen tog denna person formen av en klasskompis, och det ena ledde till det andra...
Och Gustav kom hem dagen efter, och vi redde ut vårt gräl, och blev sams... Men jag kunde inte berätta om min otrohet, mitt stora svek, jag kunde inte, av rädslan för att förlora honom igen...

Jag hade hela tiden en känsla av svek inom mig, jag var så enormt besviken på mig själv, och hur kunde jag bara kasta bort de bästa 3 år jag någonsin haft, för tröst som bara skadade mig och vårt förhållande ännu mer..?!

Det var känslan som jag vaknade till vid 10-tiden imorse...
Och jag blev så rädd när jag vände mig om och såg att min älskling inte låg där...

Men drömmen är ju ändå ganska orealistisk eftersom vi aldrig grälar, vi små-tjafsar och JAG blir irriterad, men inte så att någon av oss stormar ut... Och inte fan skulle jag söka tröst hos någon jag inte känner?! Möjligtvis hos mamma, pappa, Jejja, kanske mina bröder, eller mina musketöser... Eller Jessica förstås, hon finns alltid där... Skulle aldrig springa iväg och försvåra situationen, jag vill alltid att den lilla chansen ska finnas att jag kan gå tillbaka...
Dessutom så älskar jag Gustav så otroligt mycket, jag skulle ALDRIG kunna svika honom på detta sätt, han är ALLT för mig... Det här är ju mannen som jag vill gifta mig med, som jag vill ha barn ihop med, vi ska ju ha vår familj med hus och vovve så småning om... Skulle aldrig sabba det medvetet...

ÄLSKAR DIG GUSTAV!!!