RONI☆

För 10 år sedan var det en Bordiecollietik någonstans i Sverige som valpade...

En av dessa valpar hamnade hos en familj i Norrköping där han fick bo i deras hall, ensam uppåt 14 timmar varje dag, han fick inte gå in i några andra rum, maten serverades bara i några minuter innan de tog bort den - vilket gjorde att han hetsåt maten för att sedan spy upp den och käka den igen, han hade ingen som lekte med honom. Familjen fick under tiden ett barn - valpen fick inte nosa på barnet, valpens promenader var korta - antagligen bara ett varv runt huset eller liknande, han bett sönder deras hem - antagligen pga ensamhet och understimulans...

Vi fick kännedom om denna valp när han var ca 9 månader, vi hade då ca 1-2 månader innan varit tvungna att ta bort vår 1,5 åriga schäfertik pga sjukdom och visst aggressivt beteende - och letade då efter en ny familjemedlem. Mamma, Jens och hon som berättade om valpen för oss åkte och kollade på honom och bestämde sig direkt för den lilla krabaten, någon eller några veckor senare hämtades han hem...

Det var Love at first sight för mig - denna lilla krabat kom att bli en underbar vän, en av de bästa...
Det var skrämmande att se hur han knappt vågade gå över en tröske hemma hos oss när han först kom, hur han hetsåt sin mat, hur han saknade total förmåga till lek - då detta var något som var nytt för honom... Men efter några månader hos oss blev han återigen en valp, när han var 3 år betedde han sig som en 3 månadersvalp. Det var så mycket bus och godhet i denna hund att det inte går att beskriva - även om han precis som andra hundar och även barn testar en till en punkt där man inte vet vad man ska göra, men han var alltid min älskade Bamse...

Dock har denna älskade varelse under flera år haft problem med magen som vi lyckats ordna med hjälp av dyrt hundfoder osv, men under januari 2008 gick det inte längre, och man såg hur han plågades över sin situation och hur han pinades under smärtorna. Han var inte längre samma busiga och lekfulla Bamse...  Mamma och Jejja tog med honom till Norsholms djursjukhus, där misstänkte de att han antingen led av kronisk tarmvred eller att han hade ett flertal tumörer i tarmarna. De sa att han skulle kunna opereras men risken för att sjukdomen skulle återkomma var väldigt stor. Han skulle även vara tvungen att gå på smärtstillande och vara mer eller mindre ständigt nerdrogad, han skulle inte vara alls lik den Bamse som vi kände. Mamma bestämde att det var bättre för honom att släppa taget, låta honom gå vidare - till ett ställe där han skulle kunna få slippa sina smärtor, till en plats där han skulle kunna få må bra igen - till Regnbågsbron ♥

Mamma gjorde rätt som tog det beslutet, det hade inte varit rättvist mot Bamse att låta honom lida mer, men av egoistiska skäl så önskar jag att han hade kunnat stanna, för jag saknar honom fortfarande efter 1,5 år otroligt mycket, fruktansvärt mycket... Men jag tror på att vi kommer ses igen som i dikten nedan.

Drömde om Bamse inatt, eller det var egentligen inte Bamse, men ändå så var de det - Det var visserligen en tik, men allt hunden gjorde var Bamse, vaknade av att jag grät när jag kramade den underbara hunden... Känns lustigt sammanträffande eftersom det är Bamses födelsedag igen...

Jag bjuder på lite bilder från helgen nedan...

♥ REGNBÅGSBRON

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefullt för något dör, så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och våra vänner har det varm och skönt.

Alla djur som varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör, de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
De saknar alla någon väldigt speciell som de var tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess ögon är klara och intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans.........


Bilder från helgen

En liten smörblomma i Östra Ryd skogarna som hamnade lite ur fokus tyvärr

Midsommarblomster från samma ställe

Ett fält med liljekonvaljblad

En liten ensam liljekonvalj

Hundkex tror jag de heter om jag inte minns helt fel
   
Lite bilder på himmelen från bilen, det är så underbart med blå himmel

Kista kanal (tror jag att det är)

En lite bäck/sjö/vattendrag på vägen till Bamse

Fältet ifrån parkeringen

Fältet från andra hållet, nedanför krönet är parkeringen

Stigen mot Bamse

Ingången från fältet till stigen

En massa fina klöver i skogen

Midsommarblomsterna som jag plockade till Bamse, men bilresan tog hårt på den tyvärr

Bamses plats i minneslunden

En brevlåda med anteckningsbok i och en anslagstavla med en massa saknade djur på

Samma vatten som tidigare men från andra hållet

En mysigt vattenfall som ligger på vägen till/från Bamse